Följande inlägg är skrivet för länge sedan och gäller alltså inte en situation som finns i nuläget. Syftet med denna blog är att visa upp saker som hänt i en viss situation för att man ska kunna dra slutsatser av det inför nya situationer (se Om den här bloggen).
X tog med sin katt till skolan, eller rättare sagt lät sina barn ta med katten till skolan. Sedan fick hon bråttom iväg och lämnade katten över natten, utan att först kolla upp om någon av eleverna är allergisk.
När vi dagen därpå påpekade att det kanske inte var så lämpligt fick vi höra att vi inte skulle lägga oss i saker som vi inte visste någonting om. Hon berättade att hon inte hunnit ta hand om katten för att hon måste hämta sina barn. Sedan skällde hon ut den elev hade tyckt synd om katten och därför tagit upp det. Efter det fortsatte hon med att fråga den elev som sagt att hon är allergisk: Fick du en allergisk reaktion eller gnäller du bara?
När en elev (i myndig ålder) inte dök upp på ett par dagar (för att hon inte förstått att vi måste vara på skolan även då vi hade “Självständigt Arbete” på schemat), ringde X hem till elevens föräldrar och frågade efter henne. Då alla kommit tillbaka till skolan påpekade en annan elev att det var dumt gjort eftersom X inte visste någonting om vad eleven hade för föräldrar och eleven dessutom var i myndig ålder. X tog då in denna elev på expeditionen och skällde högljutt ut henne i fem minuter.
Elever som hade en del frånvaro (mest från “Självständigt Arbete”) och vågade komma med klagomål blev hotade med att de kanske inte skulle få gå kvar. Sådana hot kanske dämpar eleverna ett tag men det bidrar knappast till någon god stämning på skolan.
I början av året kunde det hända att X gick in i ateljéer och hade synpunkter på elevernas serier. Dessa elever tog naturligtvis X för en auktoritet i ämnet, och utgick från att hon var någon som vet vad hon talar om. Detta är inte fallet (se tex vad X har sagt om sin roll på skolan. Synpunkterna kunde vara att en serie inte alls duger som serie om inte kanalerna (utrymmet mellan seriens rutor) har ett visst mått. Hon säger inte sådana saker som förslag som har någon rimlig orsak som tex att öka förståelsen i serien, utan som bestämda regler som inte alls går att ifrågasätta. Antagligen förstår hon inte hur en sådan attityd kan hindra elevernas kreativitet.
Flera gånger hände det också att X gick in i någon elev’s ateljé för ett litet förtroligt samtal. Under ett sådant här samtal kunde hon berätta hur besviken hon är på årets elever och att den låga klassen på elevernas arbeten bekymrar henne. Inte heller detta höjer stämningen. Dessutom säger hon gärna till utomstående att vi är den bästa klassen hittills och annat positivt. Det ger minst sagt blandade signaler och leder till att man inte kan lita på henne.
När någonting inte fungerar på skolan är det givetvis eleverna som får skulden. Till exempel har det hänt rätt ofta att det har varit problem med att skriva ut från datorerna. Trots att X har fått förklarat för sig att det beror på att skrivarservern är för liten och att det inte alls är elevernas fel är det genast vi som får skulden. Utom när det är någonting som krånglar för henne själv…
För att vinna sympati drar hon ibland in personliga problem, tex att hennes barn mår dåligt och hon har sagt att det går rykten om henne i bygden, precis som om vi skulle ha spridit ut några lögner om henne bara för att hon skulle må dåligt.
Framåt jul när det hade gått så långt att vi började ta till verkliga åtgärder för att förändra saker och ting (se Eleverna strejkar nästan. Brev till rektorn. Ihåliga åtgärder.) sjukskrev hon sig en tid. Det är mycket möjligt att det fanns fog för det, för hon måste ha varit stressad, men hon utnyttjade det för att försöka ge oss dåligt samvete, istället för att inse att hon borde bemöta oss annorlunda och förstå att vi menade allvar när vi sa att vi inte var nöjda med läget på skolan.
Det finns rätt många andra saker att anmärka på när det gäller X’s sätt att sköta skolan. Men det går inte att göra det till henne, för då kan man få höra att man är “dum i huvet” eller liknande. Och det gäller även konstruktiv kritik som förslag på föreläsare o dyl.
Entries (RSS)