Följande inlägg är skrivet för länge sedan och gäller alltså inte en situation som finns i nuläget. Syftet med denna blog är att visa upp saker som hänt i en viss situation för att man ska kunna dra slutsatser av det inför nya situationer (se Om den här bloggen).
En av de sista föreläsarna på höstterminen var Robert som är något slags psykologisk rådgivare. Hans officiella uppgift var att han skulle hjälpa oss utveckla våra kreativa strategier. Det gick mest ut på att man ska tro att man kan så kan man, att man ska tänka på sig själv i första hand (som de gör i USA, sa han med beundran i rösten). Om man har problem, sa han, så finns de mest i ens eget huvud. Tex berättade han för en elev med dyslexi att han skulle kunna hjälpa honom arbeta bort den, något som eleven naturligtvis hade kämpat med hela sitt liv. Och naturligtvis stannade inte Robert för att bevisa sitt påstående.
Robert berättade stolt om hur bra han var på att bryta konventioner och kryddade sin föreläsning med sexuella anspelningar gentemot de kvinnliga eleverna och ett allmänt sexistiskt beteende. Något som både de utsatta och de flesta andra i klassen tyckte var obehagligt.
Exempel: Robert sa till en av de kvinnliga eleverna att han fantiserade om henne som sin lilla fransyska. Han var framme och smekte en annan på händerna och kommenterade på ett nedsättande vis att hon hade PMS. Han masserade henne och sa att hon skulle slappna av, trots att det stod helt klart för alla inblandade att hon tyckte att det var obehagligt. När en tredje påpekade att han betedde sig sexistiskt och att det kanske inte var så lämpligt så svarade han: Du är en sådan där feminist. Som om det var allt som behövdes för att avfärda hennes kritik.
För att demonstrera hur ens inställning kunde påverka hur man känner sig tog han upp en av de manliga eleverna som exempel. Denna elev fick sitta på en stol mitt i rummet och Robert sa åt honom att tänka på hur det kändes efter han hade haft sex med en snygg tjej osv.
X sade senare på våren att det var denna elev själv som hade tagit upp ämnet sex och att Robert inte alls hade haft med några sexuella anspelningar i sin föreläsning.
Hon sade också att han hade betett sig som han hade gjort (givit “komplimanger” och talat lite utmanande) för att någon i klassen var “sexuellt hämmad”. Vi vet fortfarande inte vad hon menade med det eller vem hon syftade på. Kanske någon tystlåten tjej? Kanske någon av de som inte tycker om porr?
Under hela föreläsningen satt X och log eller försvarade Robert, trots växande protester. Och under hela dagen satt alla och väntade på att han skulle avslöja någon stor poäng med sitt beteende, men den kom inte. Det var inte förrän de sista tio minuterna som han överhuvudtaget avslöjade någonting som kunde liknas vid en poäng:
Han avslutade det hela med att säga att de flesta av ens problem sitter på insidan, så man ska inte försöka förändra sin omgivning utan istället höja sig över den. Han sa också att vi inte skulle vara så “bråkiga” (se Eleverna strejkar nästan. Brev till rektorn. Ihåliga åtgärder.), för att X faktiskt också har problem (vilket vi redan hade räknat ut, men vi såg det inte som en giltig ursäkt för att hon skulle få behandla oss dåligt) och att vi inte skulle tro att vi var bättre än hon. När vi undrade varför han påpekade sådana saker (de har ju ingenting att göra med våra “kreativa strategier”) berättade han till slut att han hade kommit till skolan för att lösa våra konflikter. Och bredvid honom satt X och log listigt.
Entries (RSS)