Uppror på Serietecknarskolan

Följande inlägg är skrivet för länge sedan och gäller alltså inte en situation som finns i nuläget. Syftet med denna blog är att visa upp saker som hänt i en viss situation för att man ska kunna dra slutsatser av det inför nya situationer (se Om den här bloggen).

En av de sista föreläsarna på höstterminen var Robert som är något slags psykologisk rådgivare. Hans officiella uppgift var att han skulle hjälpa oss utveckla våra kreativa strategier. Det gick mest ut på att man ska tro att man kan så kan man, att man ska tänka på sig själv i första hand (som de gör i USA, sa han med beundran i rösten). Om man har problem, sa han, så finns de mest i ens eget huvud. Tex berättade han för en elev med dyslexi att han skulle kunna hjälpa honom arbeta bort den, något som eleven naturligtvis hade kämpat med hela sitt liv. Och naturligtvis stannade inte Robert för att bevisa sitt påstående.
Robert berättade stolt om hur bra han var på att bryta konventioner och kryddade sin föreläsning med sexuella anspelningar gentemot de kvinnliga eleverna och ett allmänt sexistiskt beteende. Något som både de utsatta och de flesta andra i klassen tyckte var obehagligt.
Exempel: Robert sa till en av de kvinnliga eleverna att han fantiserade om henne som sin lilla fransyska. Han var framme och smekte en annan på händerna och kommenterade på ett nedsättande vis att hon hade PMS. Han masserade henne och sa att hon skulle slappna av, trots att det stod helt klart för alla inblandade att hon tyckte att det var obehagligt. När en tredje påpekade att han betedde sig sexistiskt och att det kanske inte var så lämpligt så svarade han: Du är en sådan där feminist. Som om det var allt som behövdes för att avfärda hennes kritik.

För att demonstrera hur ens inställning kunde påverka hur man känner sig tog han upp en av de manliga eleverna som exempel. Denna elev fick sitta på en stol mitt i rummet och Robert sa åt honom att tänka på hur det kändes efter han hade haft sex med en snygg tjej osv.
X sade senare på våren att det var denna elev själv som hade tagit upp ämnet sex och att Robert inte alls hade haft med några sexuella anspelningar i sin föreläsning.
Hon sade också att han hade betett sig som han hade gjort (givit “komplimanger” och talat lite utmanande) för att någon i klassen var “sexuellt hämmad”. Vi vet fortfarande inte vad hon menade med det eller vem hon syftade på. Kanske någon tystlåten tjej? Kanske någon av de som inte tycker om porr?

Under hela föreläsningen satt X och log eller försvarade Robert, trots växande protester. Och under hela dagen satt alla och väntade på att han skulle avslöja någon stor poäng med sitt beteende, men den kom inte. Det var inte förrän de sista tio minuterna som han överhuvudtaget avslöjade någonting som kunde liknas vid en poäng:
Han avslutade det hela med att säga att de flesta av ens problem sitter på insidan, så man ska inte försöka förändra sin omgivning utan istället höja sig över den. Han sa också att vi inte skulle vara så “bråkiga” (se Eleverna strejkar nästan. Brev till rektorn. Ihåliga åtgärder.), för att X faktiskt också har problem (vilket vi redan hade räknat ut, men vi såg det inte som en giltig ursäkt för att hon skulle få behandla oss dåligt) och att vi inte skulle tro att vi var bättre än hon. När vi undrade varför han påpekade sådana saker (de har ju ingenting att göra med våra “kreativa strategier”) berättade han till slut att han hade kommit till skolan för att lösa våra konflikter. Och bredvid honom satt X och log listigt.

Följande inlägg är skrivet för länge sedan och gäller alltså inte en situation som finns i nuläget. Syftet med denna blog är att visa upp saker som hänt i en viss situation för att man ska kunna dra slutsatser av det inför nya situationer (se Om den här bloggen).

Under december höll eleverna flera möten där det diskuterades vad man skulle kunna göra för att få en dräglig arbetsmiljö. För det är ju faktiskt bara det vi har velat ha hela tiden. Bla skrevs ett brev som vi skulle skicka till rektorn på Bollnäs fhsk. I detta brev stod det att vi ville ha igenom följande krav:

Ett elevråd med verkligt inflytande i kursens innehåll skulle bildas.

En ny lärare skulle anställas som skulla ha hand om all kontakt med eleverna vad gällde själva serieskapandet. Det skulle vara en person som var pedagogiskt och socialt kompetent och som kunde sin sak, alltså serier. X kunde få vara kvar men hon skulle främst ha hand om uppgifter som inte hade med elevkontakt att göra.

Eleverna skulle bli bemötta med respekt. Någonting som egentligen borde vara en självklarhet men som inte hade varit det.

Om vi inte fick det fanns risken att vi skulle gå ut i strejk och kontakta media för att få igenom vad vi ville. Vi utformade texten på ett sätt som gjorde att ALLA elever i bägge klasserna stod bakom brevet.

Vi skickade aldrig brevet till rektorn för han dök upp på skolan istället. Vi överlämnade det istället till honom personligen. Som svar delade han upp oss i de två olika klasserna. Det skulle vi aldrig ha gått med på för det gjorde oss mer sårbara. Vi hade utsett en grupp som skulle föra talan när vi träffade rektorn, men nu fungerade inte det eftersom den gruppen bestått av elever från bägge klasserna.
Under det första mötet med KY-eleverna lät det bra. Rektorn verkade lyssna till vad eleverna sa och det verkade som en förbättring faktiskt skulle ske.
Det andra mötet var värre. När X’s beteende då elever kom med synpunkter togs upp (att man tex kunde få höra “Är du dum i huvet?” bara för att man föreslog en viss föreläsare) fick vi höra “ja elever kommer ju ofta med idiotiska förslag”.

Vi fick ändå ut ett visst resultat av mötet:

Ett elevråd bildades. Men det fick i stort sett inget inflytande. Se Elevrådsillusionen.

Två nya lärare började jobba på skolan. De fick största kontakten med eleverna när det gällde själva serieskapandet och det fungerade rätt bra, bortsett från att X fortfarande är den som bestämmer vad som gäller och inte alltid lyckas meddela dessa två lärare när ändringar sker. Det man som elev hör från någon av de två kan plötsligt upphöra att gälla om X tycker annorlunda.
Dessutom arbetar dessa två lärare endast två dagar i veckan och inte varje vecka utan ett par veckor under varje kurs.

Och efter ett tag började X trakassera folk igen. Det är främst en handfull elever som får skit av X för att det är de som säger ifrån när saker inte är som de borde. En lite större handfull böjer sig efter hennes vilja för att undvika bråk. Och så finns det den största gruppen som bara mår dåligt men inte vågar säga någonting av rädsla för repressalier.

När mötena hölls innan jul och brevet skrevs var dock ALLA eniga om att någonting måste göras åt den situation som rådde på skolan.

Följande inlägg är skrivet för länge sedan och gäller alltså inte en situation som finns i nuläget. Syftet med denna blog är att visa upp saker som hänt i en viss situation för att man ska kunna dra slutsatser av det inför nya situationer (se Om den här bloggen).

I början av höstterminen var det ett möte med eleverna, X och rektorn från Bollnäs fhsk. Ett av ämnena som togs upp var att det fanns ett problem med informationen. Schemat ändrades ofta och utan att eleverna fick reda på ändringarna. Ändå fick vi frånvaro om vi missade någonting. Som åtgärd mot detta skulle X en gång i veckan hålla ett informationsmöte där eleverna skulle få reda på alla eventuella ändringar. Dessa informationsmöten hölls aldrig utan var tydligen bara ett fint löfte inför rektorn. När X tillfrågades om det ett par veckor senare sa hon bara att hon hade glömt av det. Det var det sista vi hörde av informationsmötena innan vi tog upp saken igen vid jul.

Inte bara har informationen gentemot eleverna varit dålig, utan även informationen till föreläsarna, med resultatet att de ibland inte har vetat vilken klass (grundkursen eller KY-linjen) de skulle undervisa, eller ens att det finns två olika klasser. Det är väl inte så farligt i sig om det hände någon gång, men ett tag hände det hela tiden. Vad värre är att vi hade flera föreläsare som sa precis samma saker och inte tillförde någonting nytt eftersom de helt enkelt inte visste vad föreläsarna som varit före (i samma kurs) hade sagt.

Strax före jullovet hade det gått för långt och eleverna var på gränsen till att gå ut i strejk om det inte blev någon förbättring. Vi lyckades få igenom en del förbättringar (mer om detta, se Eleverna strejkar nästan. Brev till rektorn. Ihåliga åtgärder.), som tex regelbundna informationsmöten varje måndag under våren. Det finns fortfarande en del brister, som att man inte har kunnat lita på vad X har sagt eller lovat utanför dessa möten, och ibland har hon tom tagit tillbaka saker hon sagt under möten och sedan hävdat, inför hela klassen, att hon aldrig har sagt dessa saker. Antingen har hon väldigt dåligt minne så hon inte inser att hon ljuger, eller så räknar hon bara med att alla har glömt vad hon har sagt. Eller räknar hon bara med att komma undan med vadsomhelst bara för att hon håller i makten över våra intyg?

Följande inlägg är skrivet för länge sedan och gäller alltså inte en situation som finns i nuläget. Syftet med denna blog är att visa upp saker som hänt i en viss situation för att man ska kunna dra slutsatser av det inför nya situationer (se Om den här bloggen).

X tog med sin katt till skolan, eller rättare sagt lät sina barn ta med katten till skolan. Sedan fick hon bråttom iväg och lämnade katten över natten, utan att först kolla upp om någon av eleverna är allergisk.
När vi dagen därpå påpekade att det kanske inte var så lämpligt fick vi höra att vi inte skulle lägga oss i saker som vi inte visste någonting om. Hon berättade att hon inte hunnit ta hand om katten för att hon måste hämta sina barn. Sedan skällde hon ut den elev hade tyckt synd om katten och därför tagit upp det. Efter det fortsatte hon med att fråga den elev som sagt att hon är allergisk: Fick du en allergisk reaktion eller gnäller du bara?

När en elev (i myndig ålder) inte dök upp på ett par dagar (för att hon inte förstått att vi måste vara på skolan även då vi hade “Självständigt Arbete” på schemat), ringde X hem till elevens föräldrar och frågade efter henne. Då alla kommit tillbaka till skolan påpekade en annan elev att det var dumt gjort eftersom X inte visste någonting om vad eleven hade för föräldrar och eleven dessutom var i myndig ålder. X tog då in denna elev på expeditionen och skällde högljutt ut henne i fem minuter.

Elever som hade en del frånvaro (mest från “Självständigt Arbete”) och vågade komma med klagomål blev hotade med att de kanske inte skulle få gå kvar. Sådana hot kanske dämpar eleverna ett tag men det bidrar knappast till någon god stämning på skolan.

I början av året kunde det hända att X gick in i ateljéer och hade synpunkter på elevernas serier. Dessa elever tog naturligtvis X för en auktoritet i ämnet, och utgick från att hon var någon som vet vad hon talar om. Detta är inte fallet (se tex vad X har sagt om sin roll på skolan. Synpunkterna kunde vara att en serie inte alls duger som serie om inte kanalerna (utrymmet mellan seriens rutor) har ett visst mått. Hon säger inte sådana saker som förslag som har någon rimlig orsak som tex att öka förståelsen i serien, utan som bestämda regler som inte alls går att ifrågasätta. Antagligen förstår hon inte hur en sådan attityd kan hindra elevernas kreativitet.

Flera gånger hände det också att X gick in i någon elev’s ateljé för ett litet förtroligt samtal. Under ett sådant här samtal kunde hon berätta hur besviken hon är på årets elever och att den låga klassen på elevernas arbeten bekymrar henne. Inte heller detta höjer stämningen. Dessutom säger hon gärna till utomstående att vi är den bästa klassen hittills och annat positivt. Det ger minst sagt blandade signaler och leder till att man inte kan lita på henne.

När någonting inte fungerar på skolan är det givetvis eleverna som får skulden. Till exempel har det hänt rätt ofta att det har varit problem med att skriva ut från datorerna. Trots att X har fått förklarat för sig att det beror på att skrivarservern är för liten och att det inte alls är elevernas fel är det genast vi som får skulden. Utom när det är någonting som krånglar för henne själv…

För att vinna sympati drar hon ibland in personliga problem, tex att hennes barn mår dåligt och hon har sagt att det går rykten om henne i bygden, precis som om vi skulle ha spridit ut några lögner om henne bara för att hon skulle må dåligt.
Framåt jul när det hade gått så långt att vi började ta till verkliga åtgärder för att förändra saker och ting (se Eleverna strejkar nästan. Brev till rektorn. Ihåliga åtgärder.) sjukskrev hon sig en tid. Det är mycket möjligt att det fanns fog för det, för hon måste ha varit stressad, men hon utnyttjade det för att försöka ge oss dåligt samvete, istället för att inse att hon borde bemöta oss annorlunda och förstå att vi menade allvar när vi sa att vi inte var nöjda med läget på skolan.

Det finns rätt många andra saker att anmärka på när det gäller X’s sätt att sköta skolan. Men det går inte att göra det till henne, för då kan man få höra att man är “dum i huvet” eller liknande. Och det gäller även konstruktiv kritik som förslag på föreläsare o dyl.